Glada Doris!

Instämmer i Johans föregående inlägg: Det är så roligt nu när Doris mår bra och är så glad! Hon skrattar och ler mest hela tiden när hon är vaken! Himla härligt att hon har så ett så glatt humör och kynne! På morgnarna skrattar hon det första hon gör, åt ljuset som kommer in genom springan vid gardinen. Sen skrattar hon åt nallen vid skötbordet när vi går upp, och sen åt humlan vid babysittern när mamma duschar. Sen somnar hon om en stund.

Det har gått jättebra att gå ut på promenader nu i sommarvärmen, tack vare Babybjörn-selen. Den skulle hon kunna sitta i och vara nöjd hur länge som helst, tror jag. Om man rör sig, alltså. Det funkar inte att stanna några sekunder - då klagar hon direkt. Gillar tydligen gunget som blir när man går + att hon får se sig omkring! Jag brukar ta med vagnen för att lägga ner henne när hon somnat där i sin sele, för det blir ganska svettigt att bära 5 kg bebis nu när det är så himla varmt ute. Bra att hon inte väger mer än så!

Det enda som krånglar är att hon ibland får en rap som sätter sig på tvären och trycker på i svalget, så att hon blir sur och inte kan äta fastän hon är hungrig! Jättejobbigt att försöka få upp rapen då! Nån som har nåt smart knep???

Lyckliga dagar

Lika mycket utpumpad och trött som man var för drygt två veckor sedan, lika mycket pigg och lycklig känner jag mig nu!
Då hade vi förkylningar som tyngde oss; med mat och sömnproblem som ledde till kronisk trötthet, oro och gnäbb... Nu är förkylningarna förbi, våren har kommit på alvar, alla sover vi bättre på nätterna och Doris är på superbra humör (nästan jämt)! Dessutom har vi långhelg tillsammans en namngivningscermoni att se fram emot och hemhjälp av självaste mormor!
Doris har verkligen utvecklats och varit på strålande humör de senaste dagarna; hom försöker kommunicera med oss mer och mer och skrattar och ler mest hela tiden, vilket hon kanske har från sin mors sida - hon skrattade tom åt telefonjack när hon var liten! Visst kan hon vara lite gnällig stundtals (Doris alltså) men det blir inga större skrik och längre tidsrymder.
Vi har funderat på om det kan ha varit magdropparna som vi slutade med, de skulle ha stärkt bakteriefloran, men vi är rädda för att den kanske skälpte i stället. Väldigt tråkigt isf, men understryker bara min tes att det är långt ifrån alla rekomendationer man ska följa!
Eller så var det bara förkylningen som ställde till det, det får vi kanske aldrig reda på och vill nog inte ta reda på heller.
Några av doris senaste ljud och uttryck är: "Hhh hhh hhh ckee" - när hon är riktigt glad, "He" - efter hon gråtit och varit sugen på nappen och fått den, "Eeeeeaaeee" - ibland efter hon ammat, "hee ee" - när hon är road, "BRÖÖL" - en praktrap som ansamlat sig!
Hennes bästa vänner är: humlan på babysittern, polkagrisen och nallen som hänger över skötbordet, och pillerburken på border!

Brådmogna Doris

Brådmogen var en sköterskas ord som såg Doris för några veckor sen, för hon var så fokuserad med blicken redan! Det har hon faktiskt varit hela tiden. Jag kan heller inte säga när hon visade ett leende första gången , för det har hon också gjort sen hon föddes. Ibland är man inte säker på om det är ett leende eller om hon bara råkar röra på mungiporna, men ibland är man desto säkrare! Som när nån snäll människa pratar med henne, eller när hon får syn på sin kära nalle eller humla! På sista tiden har hon också börjat att skratta! Superhärligt att höra! Hon försöker att börja jollra också, det har funkat ibland. Oftast blir det bara en massa miner med munnen och ögonbrynen och kanske ett litet krax, men härom dagen "pratade" hon en hel lång mening med sin farmor! En annan grej som hon nog kommer att lära sig tidigt, är att ställa sig upp. Hon gillar att stå och balansera i ens knä, man bara stöder henne under armarna.

Idag ska vi till föräldragrupp-träff på bvc för första gången. Det ska bli kul!