Doris växer

Jag och Doris promenerade själva till BVC igår. En pirrig promenad, tyckte jag, men den klarades av galant! Doris sover så gott i vagnen! Det visade sig att Doris har gått upp nästan ett halvt kilo på en vecka, och väger nu 3.910 gram! Inte förvånande, så mycket som hon äter!

Idag har jag klarat av att duscha INNAN Johan kommit hem, med Doris sittade i sin "sitter" på badrumsgolvet. Så länge det skvalade roligt från duschen, så blev inte Doris uttråkad. Skönt! Detta ska bli vår nya morgonrutin!

Annars har jag fått min första utbetalning från försäkringskassan. Också en rolig grej för en mammaledig!

Vi funderar på att gå och möta Johan på väg hem från jobbet idag, jag och Doris. Om det inte krockar med nån mat-eller bajs-stund, så vore det skönt med en promenad med vagnen!

Doris = två veckor gammal

Idag har Doris åkt spårvagn för första gången i sitt liv. Mycket "första gången" nu! Vi åkte tvärbanan till Liljeholmens köpcentrum och köpte bl.a. en nattlampa till badrummet för att man inte ska behöva bli för bländad vid nattliga blöjbyten.

Det var riktigt roligt att prova bh:ar, när jag nu skulle köpa mej en amnings-bh. Ett par storlekar större än vanligt, behövs. :)

Nu ligger Doris på pappas mage och tittar på Formel 1 på tv. Eller - inte precis tittar. Hon verkar tycka att de surrande ljuden från Formel 1-bilarna är lika sövande som jag tycker! Hon är just nu inne i en av sina sov-perioder på dygnet. Hon lever i perioder med sova, sova, sova - med lite matpauser, och sen äta, äta, äta - med lite sovpauser. I två dygn nu så har hon prickat sov-perioder på natten. Hoppas det är en trend som inte går över!

Själv funderar jag på att plantera lite påskliljor i balkonglådan... De ska väl överleva ute nu?

3 tips från Sofia

Dagens tips:

Vetekudde 1 - värm och lägg i bebisens säng så att den blir uppvärmd innan hon ska lägga sig där. Det är klart att man inte vill ligga på kalla lakan, särskilt om man kommer från en kroppsvarm famn!

Vetekudde 2 - lägg den sedan på din egen nacke. Skönt vid spänningsproblem av amningen!

Vid akut brist på amnings-inlägg kan man klippa itu ett tros-skydd och lägga i bh:n!

Skriver ett snabbt inlägg medans Doris sover på pappas bröst i soffan. Tanken var att pappa också skulle sova lite, för han har dubbla ringar under ögonen, stackarn. Men han kan nog inte sova... Han har ju börjat jobba halvtid nu också. Plus att han vaknar alla gånger som jag och Doris vaknar på nätterna. Själv så sover jag en stund på förmiddagen när Doris sover. Så jag är utvilad - skönt.

Brösten är inte alls lika ömma längre! Också skönt.

Första BVC-mötet avklarat, det kändes bra! Doris är uppe i sin födelsevikt redan! Bra jobbat - vi är ett bra team, hon och Johan och jag!

Många besök

Mamma och pappa tackar på Doris vägnar alla vänner och släktingar som tittat förbi de senaste dagarna. Det har gått bra att "ta emot" folk tack vare att vi varit någorlunda utvilade då Doris sover rätt bra på nätterna.
För Doris handlar det mesta om att äta, bajsa och sova, de tre sakerna tar tillsammans upp ca 95% av dagens tid. Amning var tredje timme på natten och var annan timme på dagen, och blöjbyte ungefär lika ofta.
De senaste tre dygnen kan delas in i följande perioder: 06-08 vaknar Doris och vill amma, pappa gör frukost, och sen somnar mamma och Doris om ("efter-frukost-luren"). Pappa fixar och donar och har lite egen tid, sen runt 10-11 vaknar Doris och vill ha mat igen. Lunch serveras för familjen äldre medlemmar runt 12 och därefter brukar det va en liten stund med kvalitetstid med Doris - dvs vaken och bajsnödig. En timme och några bajsblöjor senare är det dax för "efter-lunch-luren", då har det lägligt nog varit skidor på TV och pappa har ett skönt sov-knä. Sen brukar "lurarna" avlösa varandra fram till 19-20, med bara korta amnings-pauser. Här vid 20-21 brukar dygnets mest pigga tid vara. Så för alla er som varit på besök och mött en sovande gull-klump så publicerar vi följande bevis:

Sen vid 21-22 brukar vi gå och lägga oss hela familjen i en säng. Runt 12-01 brukar det vara en amnings stund med en liten natt-uggle-stund med blöjbyte som följd. Och sen är cirkeln sluten.

Klassisk- och annan kvalitets- musik lyssnas det på med jämna mellanrum (som ni kanske kan höra i bakgrunden på videoklippet), och verkar uppskattas. Andra saker som ljusa fönster och lampor är populära, samt mammas bröst...
Amningen går bra verkar det som, men gör himla ont, vilket Doris inte tar någon hänsyn till. Brösten är nu sprängfyllda och ömmar en hel del. Se men inte röra!
I natt tänkte vi testa barn-sängen, så att man kan slappna av lite mer när man sover.
Vete kudden har fått gå varm då Sofia legat konstigt och spänt sig vid amning.

I morgon börjar jag jobba halvtid, och på så sätt sprider ut mina resterande pappa-dagar i två veckor till. Just nu verkar det vara en bra idé att jobba förmiddagar då övriga familjen verkar vilja sova. Sen kan jag hjälpa till med hemmets bestyr lagom till lunch igen - jag har verkligen försökt ta hand om mat och praktiska detaljer nu dessa första dagar - och jag jag har insett att hemma-pappa är en tuff roll på flera sätt. Inte minst att man blir himla rast-lös och hjärnan försöker hitta på massor av sido-projekt, som man egentligen inte borde fokusera på. Och visst är man lite mer trött än normalt, men det var inte varit några större problem hittills.
Jag är otroligt glad för att Doris är ett så välmående och lugnt barn, som sover mestadels av nätterna och är till freds med sin omgivning på dagarna.
Detta och det faktum att hon tycks förstå vad man måste göra här i livet (äta, sova, bajsa) och hur man gör det, har fått mig att slappna av och känna mig säker - jag har förtroende för vår dotter - visst är hon otroligt späd och ömtålig men hon säger till om något är fel - och hon gör sig faktiskt förstådd. Vi kommunicerar och förstår varandra.

I dag har vi även varit på vår andra barnvagns-tur, spelat Settlers och firar för övrigt att Doris fyller en vecka!

Sitter här framför Skavlan på TV och luftar brösten, och Johan tycker att jag ska lägga in ett blogginlägg om amningen. Vad ska man säga? Aaaaj! Bara att kämpa på så att bröstvårtorna härdas så snabbt som möjligt, antar jag. Tror faktiskt att det redan är lite bättre idag än igår. Men det är ingen tvekan om att det är värt varenda sekund av smärta, när man ser Doris bli så mätt och nöjd och avslappnad som hon blir när hon ammar. Det känns perfekt!

Idag har vi haft besök av moster Johanna och kusin Clara, farmor Ewa och farfar Klas, och faster Linda och farbror Kristian. Doris gillade läget hela dagen och var tillfreds och glad och lugn, när hon skickades runt mellan olika snälla famnar! Just nu pågår kvällens pigga stund då hon ligger i pappas knä och sprattlar och leker. Härligt.

Hemkomna

Sådär! Nu är vi hemma på Järnlundsvägen igen en familjemedlem rikare!

Vi valde att ligga kvar en natt extra på BB för att ta det säkra före det osäkra - egentligen var vi nog redo redan igår men det var praktiskt att ligga kvar en natt till efter prover och undersökningar.

Doris tyckte det var kul att få vara kvar på BB, hon är väldigt aktiv på kvällningen och natten periodvis!


(Spelades in natten mellan 16e och 17 mars).

Som ni ser tränar hon för fullt för korv-ätar VM 2030 :)

Vi har vägt lilla pyret idag på morgonen och då hade hon som väntat gått ner ca 250g.
Men mjölken har runnit till ordentligt och hon kommer förmodligen vända trenden rätt snart.

Det är skönt att vara hemma, mycket känslor och mycket att göra såklart!
"Man får inte va lat, bajsblöjorna avverkas med rasande fart!
Prutt mellan benen och mera mat!
Men hallå, att va hemma med en nyföding är ju underbart!"
Blev så till mig att jag var tvungen att skriva på prosa :)

På BB

Det är nu snart två dygn sedan Doris tittade fram mellan mammas ben - ja det var faktiskt så, med huvudet först.
Det var en väldigt bra förlossning kan vi ju konstatera såhär efteråt. Visst var det smärtsamt för Sofia, men betyget "det här kan jag göra igen", som hon sa bara någon minut efter att moder-kakan kommit, pekar ändå på att det var en bra förlossning.
Vi hade planerat och ställt in oss på allt det ovanliga och för oss okända som kan hända så att vi har båda gått i något slags lättnad att det gick så smidigt såhär efteråt.

Och på det spåret har det fortsatt; Doris mår bra, Sofia mår under omständigheter bra och jag mår prima - stolt far som jag är!
Efter den första undersökningen på förlossningen har Doris genomgått två till undersökningar med alla rätt hittills! Hon hör bra och väger bra och mage och ögon ser bra ut. Dessutom ammar hon duktigt och skapar plågor för stackars (igen) Sofia vars bröst inte hunnit anpassa sig för de starka sugreflexerna än.


På Doris födelsekort står det att hennes vikt var 3515 gram, längd 50 cm och har 36 cm i huvud-omfång. En normal liten guldklimp som är finast i hela välden, Sofia får ursäkta.

Jag kan bara förundras av miraklet som ligger där tryggt intill mammas trygga barm. Hon är så fin. Vår egna lilla, sköra, välskapta, välkomna dotter!

Man märker att det är nu bandet mellan mor och dotter skapas, en stark och naturlig sorts kärlek. För lilla Doris består den antagligen mest i trygghet, närhet och välbefinnande än så länge, men för Sofia en hel arsenal av nya kraftiga känslor som jag bara kan föreställa mig.
Ett band som inte innefattar pappan än så länge, han, jag, är faktiskt helt det 5e hjulet och kan bara se på, känna värmen, och vara lycklig. Nu ser jag inte bara på och tycker mig egentligen inte vara överflödig utan känner mig delaktig och hjälper till med tex blöjbyten (Doris har delat med sig av totalt 4 bajsblöjor hittills) och sömnpassning.



Här på avdelning 63 på SÖS börjar vi hitta någon sorts rytm, en period vila och en period aktivitet om vart annat. Perioden med aktivitet går mest ut på att amma, amma och amma. Vila går mest ut på att mamma och pappa tittar på sin underbara sovande dotter!

Jag/vi mår bra och njuter av varenda minut och detalj. En ny SI standard: njutning mäts i detaljminuter med Doris och har enheten Doris - tex jag har upplevt 20 Doris idag är 20 minuter av och med Doris!.

Vi kommer att bli kvar här en natt till om allt går som det ska och åker antagligen hem efter frukost, närmast anstående är det sk PKU-provet som ska göras på "48 timmingar".

Förlossningen

Hela storyn hur det gick till när Doris kom till världen!
Klockan var halv 6 på Söndag morgon, nio dar innan beräknad nedkomst, när Sofia vaknade första gången med något hon trodde var förvärk eller magknip av att ha ätit för mycket bullar dagen innan. Vi hade suttit och sett på melodifestivalen och efter det spelat brädspel fram till sena natten på lördagen - ledsen Sebbe att vi inte förvarnade, men vi lät ju dig vinna en runda iaf ;) - så det blev inte mycket sömn den natten egentligen.
Men iaf vaknade jag någon timme senare av att något var i görningen - började fråga ut Sofia om hur det kändes och jag avfärdade bestämt att bullar kunde kännas som förverkar!
Jag for upp och runt och kring som en yr höna hela morgonen utan att egentligen ha uträttat så mycket, försökte hjälpa till när värkarna kom, Sofia var lugnet själv och försökte vila så länge det gick. Värkarna hade börjat med ca 20 minuters mellanrum och kändes ungefär som kraftigare mens värk, men ganska snabbt med kortare mellanrum. Även om man har läst om hur det kan gå till när det börjar så kan man inte undgå att bli orolig här. Efter inmundigande av grötfrukst så duschar jag och gör mig iordning och tappar upp ett bad till Sofia. Sofia badar och upptäcker att det är jätteskönt.
Vi ringde in två gånger och blev rådda till att vänta och koppla av, men värkarna blev regelbundna och kraftigare - 3 till 4 min mellanrum och 30-40s långa - och då insisterade jag på att vi skulle åka in - Sofia var fortfarande övertygad om att det var förverkar det handlade om. Så kl 9.30 ringde jag in för tredje gången och förklarade läget, med lite allvarligare röst och då fick vi klartecken att komma in!
Jag ringde Taxi och yrade runt lite till - hade vi med oss alla grejer? när kommer taxin? hur går det för Sofia? fint väder! vad ska jag ha på mig för kläder när min dotter ska få se mig? - mycket tankar i skallen men till slut satt vi där i Taxin och var påväg!

*konstpaus*

Kl 10.15 blev vi inskrivna på SÖS, tror Taxichaffisen var mer nervös än vi på något sätt - körde mot rött en gång.
Vi överlämnade papper och togs emot av en undersköterska som hette Poo - kul tyckte jag - vi fick ett rum av Christina och inrättade oss där. Sofia hade avstannat något och bara fått 2 värkar i Taxin, men väl framme på sjukhuset kom dom igång igen - med mer kraft än förut. Men det år bra. Sladdar och maskiner installeras.
Kl 10.45 Görs första undersökningen och det konstateras att Sofia är 4 cm öppen! Vi blir häpna minst sagt - vi trodde väll kanske att vi skulle få åka hem igen eller att det inte skulle synas nåt - men Christina sa "nu får ni vara kvar här".
Värkarna kommer regelbundet och nu med puls och värk maskinen inkopplade kan jag följa förloppet med precision. Allt ser bra ut och bäbisen mår bra.
Nu har vi verkligen nytta av profylaxen och alla tips och råd och instruktioner som man tagit del av. Vi möter varje värk tillsammans - även om inte jag kan ta del av den. Och visst känner man sig helt hjälplös som man i sammanhanget - men ibland gjorde jag tydligen något rätt och förhoppningsvis underlättade jag för Sofia. Jag var iaf med.
En sak som jag hade missat var att ta höjd för dålig andedräkt - så varje gång jag råkade andas på Sofia höll hon på att kräkas. Så jag for ner till Pressbyrån och köpte tuggummin (se tidigare live-blogginlägg).
Vi kör med Tens, bäckenpress, djupandning, strykningar över skuldror och armar och improvisation - och några gånger kommer jag åt fel kroppsdelar tex åt magen - förlåt!
Sen tillbringar vi nästen en timme i jaccucin men värkarna är nu så kraftiga att det börjar bli ordentligt jobbigt. Vi återgår till rummet och kör lite mer Tens på högre effekt. Vid 13.30 får vi träffa barnmorskan Ulrika och undersköterskan Lotta som kommer att sköta den professionella biten av förlossningen. Ulrika lyser av erfarenhet och kunnighet. Barnmorskor är verkligen ett släckte för sig - en slags medlare för livet. Det känns tryggt.
Vid halv 2 går vi över till lustgas (50/50), men inser snabbt att det behövs kraftigare dos. Lustgasen fungerar hyfsat bra, mer rätt teknik minskas värkens intensiva del.
Efter lite kisspaus, pilatusboll, andra ställningar och kräks görs en ny undersökning och det konstateras nu att Sofia är hela 8 cm öppen! Det går enligt plan 1cm i timmen. Alla värkar har gett effekt, allt arbete och alla smärta har inte varit förgäves. Nu är det pepp-talk och tillbax till de säkra korten. Lustgasen skruvas upp.
Under hela tiden hittills har Sofia försökt slappna av så mycket som möjligt mellan värkarna - och det är himla viktigt för att det ska flyta på - och det är nog det jag fokusera mest på - att få Sofia att slappna av mellan värkarna så mycket som möjligt. Närhet, lugnande tilltal, smekningar, kramar. Så att hon kan vara stark i varje värk och spara på krafterna. Jag tycker redan himla synd om henne och kan nästan inte hålla tillbaka tårarna.
Kl 3.10 går vattnet spontant och nu konstateras det att hon är 10 cm öppen! Bäbisen har rör sig där inne och skruvat sig ner i position. En CTG sätts på bäbisen huvud, eftersom de yttre prylarna på magen gör ont.
Värkarna är nu mer och mer smärtsamma. Vi testar pall och sackosäck men hamnar till slut på sängen igen, denna gång stående på knä.
Otroligt stark hon är. Är djupt imponerad och tagen. Försöker var med, var där för henne och underlätta med det lilla jag kan göra. Gråten i halsen.

*paus*

Nu jäklar gör det ont, lustgasen på max, allt är obekvämt. Sofia gråter. Gud vad jag tycker synd om henne. Men på nåt sätt plockar hon fram extra krafter när det behövs, var de kommer från vet jag inte. Jag är trött - vad ska då inte hon vara.
Barnmorskan dirigerar och jag räknar ner, varje värk är den sista, kommer aldrig tillbaka.
Kl 4.10 börjar krystvärkarna. Otrolig kraft, och Sofia sa senare att det var sammandragningar hon inte kunde kontrollera, det var kroppen som styrde, hon bara följde med.
Det går framåt, om än så sakteliga, vi står kvar i knäställning med sackosäcken över uppfällt ryggstöd och krystar för hem och fosterland. Det här kan man inte föreställa sig, man kan inte läsa sig till det, det måste komma inifrån, en uråldrig kunskap som inte sitter i hjärnan utan i ryggmärgen - hos kvinnorna - vi män har kan bara se på och hoppas på det bästa. Men jag viskar ord, ger henne stöd, är med som "pinnen i munnen" under värkarna.
Det stannar upp ett tag när blygdbenet ska passeras, barnmorskan hjälper till slut till, och tydligen gör det vansinnigt ont.

Men när det är avklarat börjar det hända grejer. Varje krystvärk ger ett lite men ändå märkbart resultat. Under varje värk nu så saktar bäbisens puls in något. Sofia placeras på sida med benstöd. Barnmoskan instruerar och Sofia skriker, men de har tydligen en fungerande kommunikation för rätt som det är tittar ett hårigt huvud fram lite och jag viskar "jag ser henne" till Sofia.
Hela huvudet kommer ut i nästa värk, och det gör ont. Fan vad ont.
CTGn visar att pulsen står still, man blir stel och för första gången skräcken. Men Ulrika ser cool lugn ut, och jag tänker att; ja fan de tål himla mycket, så jag blir lugn igen och förvissar Sofia om att allt är bra.
I värken därpå kl 16.58 föds vår dotter, med hår och blod och slem och allt som ingår. Hon är till-knycklad, har lite blå armar och fötter men skriker på direkten.
Hon lyfts upp på Sofias mage, och tårarna rinner, det är fan det vackraste lilla ihop-tryckta ansikte jag sett. Vår dotter Doris.
Allt har gått bra och vi kan nu titulera oss Mamma och Pappa!

Doris är här!!!

Klockan 16.58 föddes Doris, 10,5 timmar efter första värken. 6 timmar hann vi va på förlossningen. 2 sekunder hann hon va ute i luften innan första skriket. Efter en halvtimme ammar hon! Vi är saliga.

8 cm!

4 cm

Står nu i pressbyråkön. Frugan är 4 cm öppen och tycker att jag har dålig andedräckt.

Kl är nu 9 och verkarna kommer regelbundet med ca 4 min emellan och håller på ca 40 sek. Vi har ringt två gånger men avvaktar ett tag till. Just nu tar vi ett bad. Men nu är det inget att tveka om - Doris har tänkt sig att komma ut! Hon har valt en fin dag :)
Om man fokuserar på stortårna under verken så känns det mindre!
/Johan

Ett plötsligt uppvaknande

Kl 06.30 vaknar jag av att Sofia är vaken. Hon förklarar att hon tror något är på gång. Helt plötsligt är jag 150% vaken och börjar planera frammåt! Säger lugnande "vad bra det är ju vad vi väntat på". Att det skulle va bullarna vi åt igår avfärdas snabbt! Vi klockar upp att det är ca 20-30 min mellan verkarna!!! Nu går vi upp och käkar grötfrukost - vi har nog en stor och ganska jobbig dag framför oss!... Men vi är lugna och medvetna - det här är ju vad vi förberett oss på! Ingen anledning att slå på stora trumman än.
/Johan

Föräldraledig...

Jobbade sista dagen igår. Känns helt super-konstigt att jag inte ska gå till nåt jobb på ett halvår! Att jag ska ta hand om en bebis istället är alldeles för obegripligt för mej. Tillräckligt svårt att förstå bara att jag inte ska till jobbet, liksom. Börjar redan fundera på hur jag ska jobba när jag kommer tillbaka. Men snart får jag väl annat att tänka på... :-)

Trevlig "sista" after-work på Clarion hotell blev det igår! Jag hoppas såklart kunna hänga med på fredags-aktiviteter i fortsättningen också, även om jag inte kan ha med ordet "work". Får se till att hålla till på ställen där en barnvagn får plats, bara.

Barnvagnen står förresten redan här i hallen. Brun och fin. Johans gamla barnsäng är färdigmålad och bäddad. Skötbordet är på plats på badkaret. En hel liten byrå är fylld med bebiskläder som jag fått av Johanna. Har t.o.m. köpt en lite snor-sug! Det enda som fattas är bebisen. Kom snart, lilla vän!

Sofia kämpar på här hemma

Ännu en ledig dag hemma. Ska visst bara jobba två dagar till. Sen - bara vara hemma och vänta! Börjar inse att man får hitta på små hemmafru-projekt, så att tiden går. Idag blev det en kycklingpaj, en veg moussaka och bullar! Tänkte kanske putsa fönstren också, men Johan tyckte inte att jag skulle stå & balansera på en pall. Vankar fram och tillbaka till Konsum en gång per dag och köper nåt litet (idag ett paket jäst till bullarna), mest för att göra mej ett ärende ut. Det är härligt nu när solen börjar värma skönt! Men mina ben är så tunga och jag blir så andfådd, så några längre promenader blir det inte. Och man får gå försiktigt på snön som smälter och fryser till is. Broddarna på! Det skulle ju vara väldigt olägligt att få en fraktur på svanskotan nu innan förlossningen... Bullarna blev jättefina och goda! Att jag aldrig bakat bullar förut?! Trodde det skulle vara komplicerat.

Rapport från uttråkad Sofia

Då var det min tur att skriva nåt här. Idag är det 3 veckor kvar till den beräknade förlossningsdagen. Jag har börjat trappa ner på jobbet. Jobbar tre dagar den här veckan, och två dagar nästa vecka. Det är skönt att få sova nån timme mitt på dagen. Lite extra trött är jag kanske. Har dock aldrig haft svårt att sova lite närsomhelst varsomhelst... Annars är det mest tråkigt att vara hemma och vänta. Har inget att göra förutom att gå & simma. Alla andra jobbar ju. Inte kan jag gå ordentligt heller, annars skulle det varit skönt att ta lite promenader, nu när solen börjar kännas värmande! Hoppas att inte bebisen tar så mycket mer tid på sig tills den tittar ut...